Marocko – Agadir, mitt andra hem

En ovan resenär kan till en början förvånas över alla ”trollkarlar” som springer omkring på gatorna. Eller som en paranoid skotte sa: ”Damn jediknights, they’re everywhere!”Men det rör sig bara om det klassiska, bekväma och praktiska klädeplagget jilaba som marockaner är mycket fötjusta i. Som en heltäckande långklänning med långa ärmar, med eller utan huva. Det bärs både av män och kvinnor. Här två smygfotade män som sitter på varsin blå plastpall på en gräsplätt mitt i gatan och…tittar på människorna och bilarna som far förbi. Det är också en fritidssysselsättning. Som svensk kan man lätt bli förvånad över alla människor som bara hänger på gatorna. Man kan fråga sig vad de fyller för funktion? Svaret är ingen alls, de mest bara finns där. Marockaner i Sverige blir istället förvånade över att detär så folktomt på gatorna, de undara vart alla människor är.

En annan sak man kan tycka är förunderligt som turist är marockarnas förkärlek för att plantera träd mitt i trottoaren. Mycket opraktiskt kan man tycka, speciellt för folk med barnvagn, eller när större grupper människor ska fram, specieltl med tanke på att det mycket väl kan vara förenat med livsfara att ta ett steg ut på gatan.

Agadir är framförallt känt för sin enorma sandstrand. På vinterhalvåret när vi svenskar tenderar att besöka staden är den relativt folktom, på sommaren är den överfull. Här kommer lite vinterbilder:

Funkar även i ljuset av solnedgången:

Om man vill ha en kulminarisk upplevelse på sin resa rekommenderas inte Storbritannien, däremot är Marocko en höjdare när det gäller just matkultur. Vällagat, oerhört gott och generöst kryddat – men aldrig starkt (och jag tål inte stark mat alls, så ni kan lita på mig där). Tajine, couscous och harira är tre saker man inte får missa att äta i Marocko, om man inte är vegetarian bör man se till att prova lammköttet och om man är för exotiska saker även kamelkött – men då ska det vara grillat! (Grillat är godast…men Burger King finns inte, däremot har McD MacArabia…). En känd plats för mat i Agadir är fiskhamnen. Nu tänker jag varna alla mina läsare för fiskhamnen. Det är ett ställe där det finns nästan 100 exakt likadana restauranter som består av ett litet bås och ett långbord som går rakt ut från båset. Alla har exakt samma meny med samma priser och drar och sliter i alla turister som vågar visa sig inom området för att man ska sätta sig vid just deras bord. Det billiga de lockar med är blandad kompott av friterad småfisk för 35 Dh. Första gången jag var där gick jag dock på följande nit: Kompotten för 35 Dh var dealen, men vi fick frågan om vi ville ha grillat eller friterat – självklart föredrog vi grillat och därmed var vi körda. För då fick vi istället tre förvuxna guldfiskar som var just grillade…och dessa ville de sedan ha 500Dh för. Så fråga ALLTID vad det kostar, även om man får en så enkel fråga som hur manvill ha sin mat tillagad. Man kan dock fortfarande äta purfärsk fisk i fiskhamnen, men det är bara den friterade som är billig och man får vara beredd på att bli dragen i. Sen har jag även lyckats få i mig räkor med nervgift i på samma ställe vid ett senare tillfälle, men oddsen för det är nog bara en på miljonen så det tror jag inte ni behöver oroa er för. Om man äter på restauranterna runt turiststråken kostar maten ungefär lika mycket som här hemma i Svea. Letar man sig istället upp till med inhemska gator kan man äta sanslöst billigt (trerätters för 30 spänn). Här har ni ett smakprov på en tajine (som kommer i lika många varianter som det finns kockar, men kött, lök och olja brukar alltid finnas i). Notera även ”servetterna” som är vanligt ”skrivpapper” som inte alls går så bra att torka sig på. Det är standard på mer folkliga restauranter utanför turiststråket – flaskvatten och baguette till. Kalaset gick på 60 spänn, för två pers:

Agadirs nattliv har en del att erbjuda. Men man får inte gå ut för tidigt, då är det skrämmande folktomt. The Factory om man vill dansa och Flybar om man vill chilla är nog mina hetaste tips. De ligger bredvid varandra med om man inte kan bestämma sig för om man vill dansa eller chilla. Alkohol är dyrt ute (som Sv ungefär), men billigt i din lokala mataffär, förfest på rummet är därför ett hett tips om man tycker om att dricka. Zanzibar och Sofitel är mer exklusiva ställen om man känner att man har pengar att spendera, vill ha chansen att stöta på marockanska kändisar (som man ändå inte kommer känna igen) och tycker om att hänga med de som vill synas och har pengar.

Ett ”måste” är att åka upp till toppen av berget Kasbah och se ut över staden. Taxibilarna kommer försöka ta ut hutlösa priser för det, vill de inte ge er ett värdigt pris är det bara att smälla igen dörren och vinka på nästa. Första gången på berget gick jag ner, det gick utmärkt, man ser dessutom mycket mer än om man bara kikar genom bilrutan. Men att gå upp skulle jag inte rekommendera, det är längre och högre än man tror. (De har fixat till vägen sen bilden togs)

Jag har mycket fler bilder, minnen, tips och rekommendationer. Men nu måsta jag sova för jag ska jobba okristligt tidigt imorgon och sedan flyger jag till just Agadir! Blir borta tills den 28:e augusti, räkna inte med något i bloggen tills dess, men jag kommer tillbaka, jag lovar! Så semester från allt nu…bara jag, solen, havet, stranden, min älskade och svärmor

Vi hörs om ett par veckor!