Uppror i Sidi Ifni

Jag hade inte tänkt skriva om mitt vardagsliv här for ärligt talat tycker jag det är skittrist med bloggar i stil med “Idag har jag varit på stan och bla bla bla” eller nåt annat meningslöst, men min gårdag var inte meningslös, inte på långa vägar. Vi börjar från början:

Jag befinner mig alltså i Marocko. I förrgår begav vi oss ner till Sidi Ifni i söder för att hälsa på min svägerska samt hela tjocka släkten från Sahara. De är väldigt konservativa så jag ville ha på mig traditionell klädsel, något som hindrades av svärmor: “Nej, nej, nej, du är mycket vackrare som du är, ingen slöja på min Marie.” Trots detta blev jag oerhört väl mottagen av hela familjen, inkl. Herr A himself, familjens överhuvud. Han ändrade till och med uppfattning och sa att det tydligen fanns läkare som var ok ändå efter att ha träffat mig Han är förövrigt en väldigt cool gammal man. En kusin hade nyss gift sig…eller tvingats att gifta sig med en mycket äldre man som redan hade en fru. Mr A vägrade gå på bröllopet och sa att det var förbannat, jag har stor respekt för den mannen.

Nu till “The happening”…

Sidi Ifni är ett fridfullt samhälle väldigt avskuret från Marocko, de har ingen ordentlig sjukvård eller skola eller något dylikt förutom det de ordnar själva, staten gör inte ett skit for människorna där. Trots att det bor flera krigsveteraner där som riskerat sina liv for landet. Det rika folket i Rabat suger ut rikedomarna ur området och invånarna får inget tillbaka. Till exempel dras all fisk upp av stora fartyg, packas i hamnen i Ifni och transporteras direkt till Agadir eller Spanien där det kan säljas för mångdubbla priset. Människorna som bor där kan möjligen få köpa bottenskrapet av sardiner, vill de ha något annat får de snällt köra i fyra timmar till Agadir…om de nu råkar tillhöra desom har råd med bil vill säga.

Människorna i Ifni har nu slutligen fått nog, de protesterar och demonstrerar. Det började fredligt för ett tag sedan; de stängde helt enkelt hamnen och blockerade all trafik i protest…fisken fick ligga där inne och ruttna, mycket pengar förlorades. Staten skickade ner mängder av poliser; minst 6 människor dog, många fler fängslades och misshandlades. Oroligheterna lade sig, förändringen uteblev.

I förrgår blommade konflikten upp igen, hamnen blockerades än en gång. Pikébilar och jeepar med nät för fönstren, fullpackade med poliser började rulla in. Marockos SWAT trupper. Igår började de ge husarrest åt alla nere i byn, vid hamnen, vi befann oss högre upp…men Mr A tillhörde de instängda. Under kvällen hämtades stadens läkare till häktet för att ta hand om de skadade där under tvång.

Vi skulle åka senare under dagen, efter maten. I väntan på att den lagades lekte jag med barnen, åt kaktusfrukter och tog det lugnt. Under förmiddagen hade vi även varit borta vid en klippa där man kunde se ut över den nedre delen av byn…det hördes skottlossning därifrån men vi trodde vi var trygga där uppe. Plötsligt bankar det på dörren och en upprörd granne kommer in. Genom ett trollslag är det full kalabalik där inne. Alla ropar på upprörd berber och några springer upp på taket för att se ut, några samlas vid ett fönster och kikar ut. M sitter lugnt kvar bredvid mig ett tag, jag försöker första vad som händer. Plötsligt reser sig M och säger till mig att hämta min väska, det blir ingen mat vi ska åka NU.

Innan jag vet ordet av sitter jag instoppad i bilen och vi är på väg därifrån, vi har inte ens hunnit tacka och säga hejdå. Grannarna ropar att det inte går att komma ut med en bil, att vi är för sent ute, att vi är tokiga som lämnat huset – polisen slår alla som vågar vistas ute på gatan. I baksätet sitter min svägerskas man och guidar M genom gatorna. “Höger, höger, vänster. Polis! Sväng, här, här! KÖR, kör, kör! Hörs från baksätet på upprörd berber. Men trots att vi lyckas undvika alla pikébilar med poliser som om vi är en stor pacman som flyr genom en labyrint undan spökena blir vår väg tillslut blockerad. Invanarna har byggt vägblockader för att hålla polisen ute, samtidigt har de lyckats stänga in oss. Vi mejar en blockad, stenarna skrapar under bilen. Sedan kastar vi oss av vägen och genar genom buschen en sväng. Vi är ute ur samhället! Vi passerar flera polispatruller på vägen men de stoppar oss tack och lov inte. En halvtimme bort stannar vi och äter på en restaurant medan bilen körs tillbaka och hämtar ut resten av sällskapet. Det blir en timme av oro och många telefonsamtal, men de kommer tillslut.

Ett par timmar senare är hela Ifni totalt omringat och blockerat, ingen kommer varken in eller ut. Poliser beväpnade med batonger, tårgas och skjutvapen patrullerar gatorna och Ifnibor beväpnade med Molotovs, brinnande bildäck och gevär från tidigt 1900-tal (av typen man stoppar ner en lång pinne i och laddar med krut) försöker slå tillbaka.

http://www.daylife.com/photo/0eOH1g17XE42K