Hans namn är Ali, ni som känner mig och läser här ofta vet mycket väl vem han är.
Han lämnades på sjukhuset dagen efter han föddes. Hans mor gick därifrån utan att se sig om, utan att någonsin få veta vad det skulle bli av honom. Hon var tvungen, tvingad av ett samhälle som fördömer utomäktenskapliga barn och deras mödrar.
Ali sprang rakt in i mitt hjärta första gången jag såg honom. Jag och M har blivit faddrar åt honom, fast barnhemmet inte har någon officiell fadderverksamhet. Vi besöker honom alltid när vi är i Marocko. Den här gången tog vi med oss en present, vi köpte en nalle till honom.
Som ni vet har Ali förändrats, blivit tyst, tillbakadragen, nedstämd.
När de flesta barnen sov fick M honom för sig själv i ett rum i ett par timmar. De lekte, pratade och skrattade. Ali levde upp igen och blev den pojke vi en gång lärde känna. M spelade in en film åt mig för att jag också skulle få se. Det här är Ali, som han ska vara:
SÅ söt