Förra helgen var jag på utbildning för att bli Storasyster för Tjejzonen. Det var jättegivande. Inte minst för att vi var 20 kvinnor från olika bakgrund och åldrar från 19-45 år. Alla med sina perspektiv och erfarenheter, mycket intressant! Dessutom var alla där för att de var engagerade idealister och det var oerhört inspirerande. Utbildningen leddes av en fd. psykolog, numera lärare som varvade musik, dikter, citat, egna overheads, interaktivitet, rollspel och diskussioner i sina föreläsningar. Det var tveklöst värt det att avsätta en helg. Maten var helt gudomlig också – men det hela utspelade sig på en folkhögskola så det stämde bra med mina fördomar om sådana (är fast övertygad om att alla folkhögskolor har jättebra mat).
Det är alltid intressant att se vad som fastnat efter en sån här utbildning. Jag har ett fullklottrat litet pappershäfte – en blandning av egna tankar och lärarens OH-bilder. En sak som lämnade ett bestående intryck var Søren Kirkegaards ”Till eftertanke”:
Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.
Tycker att den är helt enastående och onekligen något att begrunda för alla oss hjälpare där ute. Jag har läst den många gånger vid det här laget men kan inte riktigt få nog av den, så mycket visdom finns inrymt i de där orden. Därför var jag tvungen att föra den vidare.
Tankarna går vidare in i en mening som finns nerklottrad bland mina papper. ”Det sätt en människa upplever en situation på är för henne verkligheten.” Oavsett hur absurda vi tycker att någon annans tankar och idéer är så är det ett faktum att det är den andres verklighet. Om någon upplever ett problem som stort så Är det stort i dennes liv, i dennes verklighet. Många viftar bort andras verklighet alldeles för lättvindigt utan att ta den på allvar. En klapp på axeln och ”Jaja, du är tonåring, det går över” hjälper föga när hela ens värld rasat ihop. Det är så lätt att nonchalera och glömma bort att kika på utsikten från den andres torn. Om man gör det så kan man komma till insikter som att från den vinkeln såg sjön oändlig ut fast man från din vinkel tydligt kunde se andra sidan.
Ödmjukhet, storsinthet, visdom och öppensinnighet är alltför sällsynta egenskaper idag. Läs Kirkegaard en gång till, den är värd det!
En annan herre som citerades under helgen var Hjalmar Söderberg, citatet kommer från Doktor Glas:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
En intressant analys av människors behov som jag tror det ligger mycket sanning i. Jag låter er begrunda den själva.
Jag har blivit tilldelad en ”lillasyster” nu, men har inte träffat henne ännu. Jag hoppas att det första mötet kommer ske nästa vecka. Mer än så får ni emellertid inte veta om henne, jag tänker på intet sätt röja henne här. Kanske kan jag skriva om vår relation och om mina tankar kring själva Storasysterprojektet, men förvänta er inga smaskiga detaljer om henne för det kommer inte hända. Det ska bli enormt kul att få träffa henne i alla fall.
Om ni vill läsa mer om Tjejzonen och deras verksamhet (som är enormt bra och har mitt helhjärtade stöd) finns det här:
Bli volontär vettja!
Så fort jag blir klar med min själv ska jag försöka bli volänter. Har tänkt på det flera gånger