I hatets fotspår

Det kändes som om en sten omslöt mitt bröst när jag efter julhelgen såg på nyheterna om det upptrappade våldet i Gaza och hur många som dött i blodbadet. Jag kan inte riktigt förstå vad som driver dessa människor, men hämndbegär och hat dyker upp som troliga bakgrundsfaktorer. Hur många mer ska behöva sätta livet till för att släcka blodtörsten? Svaret är naturligtvis att det aldrig tar slut, om de inte utrotar varandra till siste man. För varje fallen människa finsn en överhängande risk att hatet tänds hos en ny familjemedlem eller vän. Människor som kanske var emot hela kriget förut blir plötsligt ivriga förespråkare för död hos den andra sidan när ett barn eller deras älskade sprängs i bitar. Konflikten driver sig självt. Många vill inte ha en lösning förrän deras älskades mördare blivit hämnade med mångfaldig blodsspillan. Men vad ska man göra om man står på marken, beväpnad med sina händer och ett flygplan dödar ens barn? Vad gör den hjälplösheten med en människas sinne?

Jag tittade på Saving Private Ryan idag. Jag tycker det är en bra krigsskildring. Inte för att jag någonsin varit i närheten av att befinna mig i en krigszon men jag tycker den fångar känslor på ett väldigt målande sätt. Hämnd, förtvivlan, rädsla, hopplöshet men framförallt: meningslösheten. Alla dessa människor som trasas sönder av kulor och sprängladdningar, alla liv, allt hopp, alla drömmar som släcks, all sorg som sprids likt ringar på vattnet. Såklart innehåller filmen patriotism, amerikanska flaggan och hjältar också, men om man bortser från det.
”The army is some guy you don’t know telling you to go whack some other guy you don’t know.” – Al Pacino i Donnie Barsco.

På något sätt slåss ändå båda sidor för något de tror är rätt. Människor rättfärdigar alltid sina handlingar och ytterst få gör något som strider mot vad de tror på.  Självklart finns det alltid tvångsinkallade soldater, det finns alltid de som bara slåss av rädsla för vad som skulle hända annars. Det finns säkert oändligt många anledningar att delta i ett krig. Men hat, hämnd samt en tro på att den sida man själv slåss på är den sanna, den goda är troligen viktiga drivkrafter.

Så om nu både Palestina och Israel anser att just de har rätt och att de andra är hundar som förtjänar att dö, hur ska man finna en lösning?

Många palestinier i Gaza har inte mycket kvar att leva för,  förhållandena är urusla. Om man har förlorat sin familj, sina vänner, sitt jobb, sitt hem…vad har man då att förlora? Kanske gör man då saker man annars inte skulle ta sig för därför arr ens gräns sedan länge är passerad? Jag vet inte, jag spekulerar bara.

Självklart vill inte alla palestinier och israeler att kriget ska fortgå. Många vill säkert bara ha fred, en dräglig tillvaro och möjlighet att sakta men säkert bygga upp sina liv igen. Hur man nu gör det när barnen, om de överlevt, är i chock och hemmet är borta. Sjukvården i Gaza kan inte ta hand om chockade barn heller, de har fullt upp med de blödande, fysiskt trasiga. Jag undrar vad det kommer bli av de psykiskt trasiga.

Det är aldrig ens fel när två träter heter det, men känslan av Gazakonflikten är att om den ena sidan kastar en sten så svarar den andra med granatkastare och maskingevär. Vilken sida som är vilken i min liknelse får ni lista ut alldeles själva. Enligt DN har Minst 105 civila palestinier dödats och Minst 500 skadats (25% av 425 resp. 2000), medan fyra civila israeler omkommit. Hur många palestinska barn är en israel värd? När tar det slut?

Enligt en norsk läkare som volontärarbetar i Gaza har Israel nu börjat med medvetna, strategiska attacker mot ambulanser. AMBULANSER! Vad i hela helvete? Minst en läkare och en sjukvårdare har dödats under en sådan attack. Varför? Ambulanser är inte militära mål, aldrig någonsin. Jag vet itne vad för patient den omnämnda ambulansen transporterade, kanske en viktig måltavla, men jag kan fortfarande inte se hur det på något sätt skulle kunna rättfärdigas.

Det senaste uttalandet jag såg från USA var att Israel skulle ”försöka undvika civila offer”. Medan stora delar av övriga världen gick ut coh fördömde attackerna tyckte alltså USA att det var ok, bara man försökte undvika civila, något USA själva är lite av experter på (eller hur var det nu?). Sålänge storebror håller Israel om ryggen kommer ingenting hända, oavsett hur många hjälporganisationer, mänskliga rättighetsmänniskor och FN-medarbetare som rapporterar om palestiniernas vardag. Och hur i helvete går attacker mot ambulanser ihop med den enda förmaning de fått?

Barnen står mitt i blodbadet. Vad händer med dem, även om de överlever? Under andra världskriget skickades många finska barn till tryggheten i Sverige. Tänk om någon kunde erbjuda dessa barn något liknande? För även om det är hemskt att skilja dem från deras familjer så kanske de åtminstone slipper se både sitt hem och sina föräldrar slitas i stycken av bomber och kulor. Här i väst pratas det ofta om hur våldsamma tv-spel är skadligt för barnen. Vad är då inte verkligheten i ett krigsdrabbat land?

Såna här saker får mig att känna mig så fruktansvärt hjälpslös. Även om jag gör allt jag kan kommer det bara vara en droppe i havet. Jag kommer för den delen inte sluta kämpa, många bäckar små… Men någonstans önskar jag att folk bara kunde sluta trasa sönder varandra, vad tjänar det till, egentligen? Vad ger allt detta meningslösa dödande?

”Vår onge”

Hans namn är Ali, ni som känner mig och läser här ofta vet mycket väl vem han är.

Han lämnades på sjukhuset dagen efter han föddes. Hans mor gick därifrån utan att se sig om, utan att någonsin få veta vad det skulle bli av honom. Hon var tvungen, tvingad av ett samhälle som fördömer utomäktenskapliga barn och deras mödrar.

Ali sprang rakt in i mitt hjärta första gången jag såg honom. Jag och M har blivit faddrar åt honom, fast barnhemmet inte har någon officiell fadderverksamhet. Vi besöker honom alltid när vi är i Marocko. Den här gången tog vi med oss en present, vi köpte en nalle till honom.

Som ni vet har Ali förändrats, blivit tyst, tillbakadragen, nedstämd.
När de flesta barnen sov fick M honom för sig själv i ett rum i ett par timmar. De lekte, pratade och skrattade. Ali levde upp igen och blev den pojke vi en gång lärde känna. M spelade in en film åt mig för att jag också skulle få se. Det här är Ali, som han ska vara:

Paket på posten

Dagens skratt…eller vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta, rätt lustigt är det trots allt.

En vän i Götet skickade mig ”rumpsalvor” som hennes jobb bidragit med till barnhemsbarnen.
Igår kom mycket riktigt ett paket postat i Götet. Men det visade sig att det var öppnat och någorlunda ihopsatt igen med en gummisnodd.
Och när jag öppnade det hittade jag inte en enda salva. Istället låg där en jätteful väst i säckväv och linne, pocketboken ”Vackra flickors slott” samt ett russinpaket med inbjudan till en glöggfest från en reklambyrå i Stockholm.
Jag förstod INGENTING och försökte länge få ihop sakernas samband.
Funderade även på om paketet kom från Lena som nån slags hämnd för min födelsedagspresent och letade igenom hela pocketboken efter ledtrådar men hittade inget.

Nu har jag fått bekräftat från vännen att kuvertet är hennes men inget mer. Det verkar som om någon på posten öppnat ett gäng paket och helt random placerat om grejerna. Helt absurt!

Jag har ringt posten som också tycker det låter jättekonstigt. Ska ringa mitt lokala postkontor imorgon och se om de vet något mer. Ska också kontakta reklambolaget – den enda avsändare jag känner till. Det måste ju vara fler som saknar sina grejer…och har fått rumpsalva istället! Hoppas de har bebisar.

Jag menar tänk kombinationerna:
Ja! nu har mitt paket från CDON kommit med mina böcker. Och i paketet ligger rumpsalva!
Eller: Oh, jag har fått en inbjudan till glöggkväll i City, sweet. Jag förstår mandelpaketet men vad tusan ska jag med rumpsalvan till?!
Eller: Yeay, nu kom paketet från Tradera med mina asfula kläder. Men…en pepparkaka, en bok och rumpsalva! Vad är det här för skämt?

Det kan ju säkert ha varit fler paket inblandade också…så kombinationerna kan bli många.

Tyvärr blev det inga salvor nerskickade till barnen Men jag hoppas kunna få tillbaka dem innan nästa resa så vi kan ta med dem då.

Facebookgruppen har förövrigt 180 medlemmar nu och vi har fått 5550:- i bidrag! Det är helt enormt!

Imorgon ska M genomföra allt nere på plats i Marocko – stay tuned!

Nya tag

Som ni vet har jag fått otaliga nej angående sponsringen av produkter för att fylla upp våra 10 kg extra vikt.

Har nu suttit i telefon i två dagar och ringt viktiga herrar i höga positioner på stora butiker i Sthlm. Nej, nej, nej…massa energi och tid och bara nej. Sist ringde jag Fredrik Lundin som är marknadsföringsansvarig på PrisXtra. PrisXtra är ett fenomen som bara finns i Sthlm, men de är inte direkt små. De har 6 stora butiker i Sthlmsområdet, på bra lokalisationer. Fredrik gav mig svaret att det absolut inte finns några pengar för sånt.

Så funderade jag…vad är det jag ber om egentligen? Tusenlappar? Nej, jag ber om torkade baljväxter. Det billigaste alternativet är gula ärtor, vilket är helt ok. Sådana kostar för mig som konsument 18-20kr/kg, vad ger det för inköpspris för affärerna? 10-15kr? Jag ber alltså om ca 100 spänn! 100 spänn för guds skull! Det är INGENTING.  Dessutom krävde jag aldrig någon på alla de 10 kilona, jag hade varit nöjd med hälften eller bara 2 kg så kunde jag jagat vidare sen. Resultatet blev att jag blev arg och fick massa ny energi.

Sen tänkte jag på hur affärerna/pizzerian/gatuköket i det lilla samhället som jag kommer ifrån ställer upp på de lokala föreningarna – scouterna, fotbollsklubben osv. Min slutsats blev att jag nog har attackerat problemet från fel håll. 100 spänn är så lite att man kan fråga de små affärerna, där kan man dessutom få tag på butikscheferna utan att ringa hela dagarna.

Besökte fem småaffärer idag men tydligen slutar butikschefer före 15 så jag får återkomma imorgon. Jag är övertygad om att jag kommer lösa det här problemet under morgondagen. Det kommer kosta mig en föreläsning eller två, men det är det värt.

Facebookgruppen har nu 99 medlemmar! Och vi har fått in 1100:- såvitt jag vet. Banken har inte skickat alla grejer till mig än så jag kan fortfarande inte logga in *suck*.

Och just det, tack vare Lena är sidan kopplad till Google Analytics, mycket underhållande! Vi har haft 341 besök varav medparten från Sverige såklart. Men vi har även haft besökare från Egypten, Saudi, GB, Irland, Tunisien, Indien, Bulgarien, Ukraina, Frankrike, Spanien, Danmark, USA och FInland.

”Nej tyvärr…” och triumfer!

Jag har den senaste tiden lärt mig avsky ordet ”Tyvärr”. Det betyder ”Vi vill inte” eller ”vi tycker inte om dig” eller ”du är inte bra nog”. Tyvärr är ett jättedåligt ord, det är en fin omskrivning, ett artigt sätt att meddela något som folk inte vill höra. Jag vill inte höra fler ”Tyvärr”.
För att försöka fylla de 10 extra kilona vi fått av flygbolaget har jag kontaktat en mängd stora mataffärer och leverantörer av torkade bönor/linser/ärter; Ica, Coop, Hemköp, Axfood, Risenta mfl. Alla säger samma sak: Tyvärr.
En av dem, Ica, gav mig ett tips som jag nu tagit fasta på: Kontakta enskilda affärer istället för moderföretaget. Från och med imorgon ska jag försöka med det. Har bla fått telefonnumret till butikschefen för Prisxtra city – håll tummarna för mig!

Så, det går dåligt med företagen för tillfället. MEN – å andra sidan går det oerhört bra med privatpersonerna. Räknar med att jag nått ut till dryga 1000 pers under första dygnet och även om bara 100 av dem har varit på hemsidan så är det ändå väldigt bra. Imorse startade jag en grupp på Facebook, den har i skrivande stund 55 medlemmar och det ökar kontinuerligt.
Vi har även blivit länkade på bloggar och utsända i diverse olika nätverk.

Folk är överlag oerhört positiva och hjälpsamma. Har blivit rörd till tårar flera gånger redan. Det ska bli fruktansvärt spännande att se vart detta landar. Hur många kronor kommer vi få in? Vad kommer det omsättas i på plats i Marocko? Bara framtiden vet.

Dagens citat om Tarwa Onarouz:
”Jag tänker stödja dom med alla medel jag kan, eftersom jag vet att det unga paret verkligen brinner för det de gör, och kommer att göra allt för att pengarna ska göra nytta på bästa möjliga sättet. Jag tycker att det inte finns några ursäkter, varken för mig eller DIG, att inte stödja dom. Gå in på sajten och se vad kan göras. Handlingskraft behövs inte från just din sida – det räcker med att klicka några gånger så får de bidraget.
Eller ordna så att morsan, farsan, och alla tjocka släkten får ett barnleende i julklapp istället för en ful slips eller massa skräp och krimskrams. Bidra åt dom, och ge sedan det i julklapp till dom. De blir stolta och nöjda, barnen får ett drägligare liv, och du – du slipper springa runt och trängas i julhandeln.”

Årets julklapp är här!

Tarwa Onarouz är äntligen uppe efter mycket om och men med sega myndigheter och banker. Eftersom allt dragit ut på tiden oerhört mycket har vi nu bara 11 dagar på oss att sprida detta tillså många som möjligt innan M åker ner den 4 december och första projektet ska genomföras.

Tarwa Onarouz är en välgörenhetsförening som drivs av mig och min man mot barnhemmet La Crêche i Agadir. Där finns 80 barn i åldrarna 0-5 år och barnhemmet lider av ständig matbrist. Vi tänkte göra något åt detta! Därför startade vi Tarwa Onarouz – Barn av hopp.
Vi har absolut inga administrativa kostnader – varenda krona går oavskortat till barnen!

Mycket mer info finns på hemsidan: http://www.barnavhopp.com

Snälla, hjälp mig sprida detta!

Tema blondiner

Jag vill bara börja med att understryka att jag är blondin egentligen men har varit rödhårig i 8 år nu. Jag började färga håret när jag var 16 år. Varför? Dels för att min rödhåriga mor delade med sig av det sämsta med att vara rödhårig – huden – men snålade in på rött pigment i håret och dels för att jag var så gruvligt trött på blondinskämt och fördomar som riktades mot mig enbart på grund av min hårfärg. Jag tyckte att vi blondiner hade dåliga företrädare i kändisvärlden, då fanns inte ens Bella och Gynning på kartan men Hilton var igång redan då och Pamela ska vi inte glömma heller. Dessutom tyckte jag att det var sanslöst vackert med rött hår, det gör jag fortfarande. Jag har under åren haft väldigt många nyanser på rött hår tills jag för ett par år sedan fastnade för henna, sedan dess är det helt enkelt hennarött som gäller.

Här är ett bildbevis på migsom blondin (vilket ger mig legitim rätt att hacka på blondiner):

Som rödtott får man stundtals kommentarer som ”Är det sant att ni rödahåriga är vilda i sängen?” eller ”Har du ett hetsigt humör?”. Jag brukar svara med att jag egentligen är blondin, men eftersom alla veta att IQ:n sitter i håret så har jag iaf blivit smartare sedan jag blev rödtott.

Poängen är att fördomar pga hårfärg är tämligen löjliga. ändå har jag nu skrivit ett inlägg på temat blondiner.

Jag måste naturligtvis ta upp Blondinen med stort B, nämligen Isabella. Man kan ha ”blondinbella-blont” hår nuförtiden, jag hörde det på spårvagnen. Men definitionen är ”så blont att det ser fejk ut”. Hon hade ju nyligen ett uppehåll på två långa veckor från sin blogg, något som dramatiserats oerhört, både av henne själv och av media. Metro gjorde en intervju med henne och eftersom jag som bekant läser Metro har hennes ord nått mig. Fast det var ju ett tag sedan nu, jag har bara inte haft tid att skriva. Jag tycker den ger en ganska klar bild av henne, här kommer mina favoritcitat:
”Men nu har jag lagt upp en studieplan och jag ska bara blogga på vardagar mellan 9 och 17.” WHAT? Come again? Blogga mellan 9 och 17, man kan alltså ägna 8 timmar om dagen åt att blogga, jösses jag ligger efter. Hur går det överhuvudtaget ihop med att plugga på gymnasiet? Men studier kanske inte är hennes satsning direkt.
”Den första veckan fick jag abstinens. Jag såg inte någon mening med någonting eftersom allt jag gör är för bloggen. Varför ska jag till exempel laga en fin middag eller shoppa om jag inte kunde lägga ut bilder. Jag fick ingen uppmärksamhet!” Talar helt för sig själv.
-Märker man av lågkonjunkturen i din blogg?
”Nej. Det ska inte bli grått och tråkigt bara för det Jag måste fortsätta att förespråka konsumtion annars kommer ingen att vilja annonsera. Dessutom är det delvis skrämselpropaganda. Om man konsumerar så kanske det vänder.” BBs lösning på finanskrisen – konsumera mera! Hur var det med hennes utbildning nu igen?
-Vad ska du göra nu?
”Jag ska hämta ut min svarta kaninpäls som jag ska ha på min födelsedagsfest på onsdag.” Inte nog med att hon sprider skräp på nätet, hon plågar små djur också…det kanske också kan rädda oss undan finanskrisen?

Nästa grupp blondiner är de jag brukar omtala som mina främlingfientliga/islamofobiska/rasistiska motdebattörer på forumen. De tjejer som flyger på mig och hävdar att jag spottar alla kvinnor i ansiktet genom att vara gift men en muslim, de är av någon underlig anledning alla blondiner.

På tal om att döma folk efter hårfärg förresten. Den senaste tjejen jag sprungit på i forumen har inte gjort några påhopp på mig, men hon har gjort följande uttalanden:

”När jag sitter på spårvagnen håller jag alltid utkik efter människor med utländsk härkomst, om dom har stora väskor med sig eller stora rockar osv – då hoppar jag av direkt – oavsett hur försenad jag blir eller om jag åker med vänner. Jag är livrädd för att bli sprängd i luften.”
Om att muslimska kvinnor inte fick bada i burka: ”Jag vågade inte bada på badhus då eftersom jag var rädd att deras män skulle komma & hämnas.”
Om att det var folk med indiskt utseende som sprängde tunnelbanan i London: ”Åh gud. Jag som inte ens brukar vara rädd för indier.”
”Så tänker jag att dom som ser svenska ut inte är kapabla till det.”
En vacker demonstration av hur pöbeln påverkas, formas och styrs av media. Självfallet är hon….*trumvirvel* Blond! Hennes utstyrsel på Halloween var…*trumvirvel* Playboy-girl med kaninöron och hela köret. I galleriet har hon även en bild på sig själv där hon stoltserar med en NK-kasse…men vem är förvånad? Hon poängterar även i texten att hon varit och handlat på NK om någon skulle missat det. Hennes nick är faktiskt oerhört slående också: ”MmmmMYCKEThårdare”. Vem skulle ens komma på tanken att döpa sig själv till något sådant?

Och för att hoppa lite mellan olika grodor. Ingen har väl missat Carl Hamiltons gräl med kvinnorna i Halal-Tv? med uttalanden som att man borde leva i en jordhåla om man inte kan skaka hand med folk. Han sa det iofs i ett uppretat tillstånd och då kan man säga ogenomtänkta saker. Därför är det viktigt att som offentlig person kunna lägga band på sig och inte yttra sig när man är uppretad. Det blir väldigt odiplomatiskt och osmidigt. Sen var det heller inte särskilt snyggt av programledarna att dra tillbaka honom när han gick för att fortsätta grälet och i smyg spela in det. Jag tycker ändå Hamilton kan få bli hedersblondin.

En annan blondin som fått uppmärksamhet i media igen är Robinson-Åsa. Fast numera är hon Doktor Åsa och är huvudperson i SVTs nya ”Fråga doktorn” för yngre personer. Föga förvånande är Åsa plastikkirurg, eller håller på att bli rättare sagt. Jag och en kursare diskuterade det där. Det är lite udda att sätta en plastikkirurg till att svara på allmänhetens frågor då dessa oftast är medicinska och väldigt sällan handlar om plastikkirurgi, en internmedicinare hade kanske lämpat sig bättre, eller en allmänläkare. Visserligen var frågorna och svaren på en sådan nivå att vi kom fram till att vi lika gärna skulle kunnat leda det där programmet. Men vi har ju inte varit med i Robinson, så det går ju inte.

Congrats Mr Obama!

”Först en utvecklingsstörd, sen en mulatt, vad blir det härnäst USA, en kvinna?” Citat från en forumstråd som diskuterade utgången i det amerikanska valet.

—>

–>

????

Tillåt mig att vara skeptisk till att Obama kommer frälsa världen och städa upp allt USAs skräp. Som amerikansk president måste man ju ändå uppfylla ett antal grundkriterier som bär mig emot, kanske inte minst för att man bara har att välja på höger och höger även om demokraterna ofta, absurt nog, beskylls för att sympatisera med kommunister/socialister. Följande är ett citat från en intervju med McCain:

Du tror väl inte att Barack Obama är socialist?
– Nej, men han har varit långt ute på vänsterkanten. Gång på gång har han deklarerat att han tror på att ”sprida välståndet”. Att han röstat mot skattelättnader och för skattehöjningar är väldokumenterat. Han har gjort det 94 gånger.

Tänk vad hemskt att han vill sprida välstånd och höja skatter -jävla kommunistfasoner!

Man måste vara djupt troende kristen för att vara president i USA, republikanerna är iofs mer konservativa och vill helst förbjuda allt vad evolutionslära och stamcellsforskning heter men ”God bless America” är ändå obligatoriskt för alla. Och sen klagar folk på mellanöstern för att de låter religion spela så stor roll i sitt statliga styre. Hyckleri någon? Personligen är jag sekularist och hoppas att Jönköping blir omvända så att KD åker ur riksdagen. Religion och politik bör hållas åtskiljda enligt min åsikt.

Vidare är det en merit att vara en hyfsat våldsam och krigskåt patriot om man vill bli president i USA. Det i kombination med världens största och mest tekniskt avancerade militär är ju som det är. Obama har bland annat lovat att ha ihjäl Usama bin Ladin i en intervju. Han ska hittas och antingen dö under infångning eller fångas levande och få en rättegång där han döms till döden – det som krävs. Vad hände med oskyldig tills motsatsen är bevisad? Vad är poängen med en rättegång om straffet redan är bestämt i förväg? Inte för att jag är något fan av bin Ladin, men alla konspirationsteoretiker lär ju bara får mer vatten på sin kvarn om USA har ihjäl honom snabbt och effektivt som de gjorde med Saddam utan att den dömde får en chans att säga sitt till media.

Hursomhelst är det ju lite positivt att amerikanerna för första gången på 8 år inte valde paret av kompletta galningar till att styra sitt land. Palin bakom spakarna hade ju kunnat bli ännu mer katastrofalt än Bush.

Här är några fantastiska citat från besvikna republikaner:

”Det är över. Jag skäms över att vara amerikan ikväll. Att de kan välja in en sådan radikal fåne och kommunist när det fanns en krigshjälte med 20 års erfarenhet.”

”De kommande fyra åren kommer helt enkelt att bli fruktansvärda med en muslimsk socialist som har utställt så mycket löften som han aldrig kommer att kunna hålla. Och jag är så upprörd över resten av världens förblindade kärlek för den här mannen.”

”Man måste döma en person utifrån hans vänner, och Obama har så många radikala vänner.”

”Han kommer att ta sig in i din och min plånbok.”

Totalförbjud cigaretter!

Ja, totalförbjud skiten helt enkelt!

Idag när jag skulle gå till bussen runt femtiden hörde jag röster runt husknuten (jag går genom en lite skogsstig så det bakom knuten är det väldigt undanskymt). Jag trodde att det var ett ungdomsgäng först, ännu mer när jag kände cigarettrök. Men när jag hörde rösterna närmre och såg killarna som stod där och smygrökte och var ”coola” insåg jag att dom var skitsmå! Elva, max tolv år! Jag blev helt paff, så paff att jag inte ens sa något. Jag som stundtals moralpredikar på fyllan för folk som kommer och tigger cigg. Jag kände mig som en väldigt dålig vuxen. Jag borde ha sagt något. Jag borde ha visat att det inte är ok. Jävla småglin med cigaretter, jag blir förbannad! Vem i helvete gav dem dom? Har de stulit dem från pappa eller har någon faktiskt varit så vidrig att den köpt ut åt dem? Eller ännu värre, låtit dem köpa själva?!

Det är busenkelt att få tag på både cigg och alkohol fast man är minderårig, det är verkligen en barnlek. Lagarna räcker ingenstans.

När jag väl kom till busshållplatsen lagom uppretad stod det en morsa där och blåste rök rakt i ansiktet på sin 5-åriga dotter. Jävla idioter. Min pappa rökte tills jag var 20, med nåt uppehåll nånstans där han gjorde ett försök att sluta, men jag har ALDRIG sett honom hålla i en cigarett. Via mamma fick jag veta att han rökte först när jag var 11 år. Då började ett ändlöst tjatande på att han skulle sluta, som fick genombrott där under ett par år. Men när jag var 20 lovade han under ett morfinrus (efter operation) mig och min syster att han skulle sluta och det har han mig veterligen hållit sedan dess.

Cigaretter fyller INGEN funktion förutom för dem som är beroende, för dem är det abstinensstillande. Hur många tyckte att deras första cigarett var något att ha? Cigaretter är som fästingar – helt värdelösa, det enda de gör är att sprida sjukdomar. Skillnaden är att fästingar får alla som inte är inbitna stadsråttor som inte rör sig utanför betongen.

Det är inte tillåtet att begå självmord i Sverige. Om man försöker men misslyckas alt. har allvarliga planer som någon får nys om åker man in under LPT (Lagen om Psykisk Tvångsvård). Men att långsamt ta livet av sig är helt ok.

Finns det några som helst fördelar med cigaretter? Coolheten – Den är fabricerad, den dag samhället bestämmer sig för att upphäva den försvinner den helt. Nikokicken – Det pratar alla om. Jag vet ärligt inte vad det innebär eftersom jag aldrig tagit ett bloss men jag har väldigt svårt att tänka mig att det är värt det. Sällskapet – kan man inte vara social utan en rykande pinne borde man för sjutton se över sig själv ordentligt. Både jag och min man är ickerökare, jag har alltid haft vänner ändå som helt respekterat att jag inte röker och min man var ledare för det hippa, coola innegänget trots att han var ickerökare. Jag vet att jag har rökare/exrökare bland mina regelbundna läsare, ni får gärna upplysa mig om jag missat något.

Rökning fyller inte ens någon form av Darwinistisk funktion eftersom effekterna kommer såpass sent att rökarna hinner skaffa barn. Detta är naturligtvis tur för mig för annars hade jag inte funnits.

Det finns få saker som kan slå paniken i en KOL-sjuk människas ögon när denne håller på att kvävas i sin sjukdom. Jag har pratat med flera KOL:are (notera min snygga felskrivning initialt: coolare) som kräver syrgas i hemmet. Andnöd, panik och ångest tillhör deras vardag och de kan inte gå utanför dörren. Hela pensionen sitter de hemma och väntar ut tiden, de kan inte följa med på aktiviteter eller resa. Dessutom hamnar de på sjukhus hela tiden och blir sönderstuckna. Det finns nog få sätt som är vidrigare att dö på.

Sen har vi den andra kategorin rökare som aldrig får bli gamla och kvävas ihjäl. De dör istället i lungcancer när deras barn är tonåringar eller yngre. En fd lungläkare berättade att hon slutade där för att hon inte stod ut med att dag efter dag möta unga människor som skulle dö inom en kort framtid och lämna en familj med barn efter sig pga något som var helt och hållet självförvållat. Det funkade inte för henne.

Förutom lungsjukdomar som är det mest uppenbara så ökar rökning också risken för hjärtinfarkt, stroke, proppar på andra ställen – som ben och lungor. Det sabbar också blodkärlen ute i extremiteterna så att man kan få svårläkta sår och spontanamputationer (när kroppen själv amputerar) av fingrar och tår.

Men, det är ju coolt och sällskapligt…och så får man en nikokick…Yeay!

Sen har vi såklart frihetsargumentet också. Vi ska vara fria att förgifta oss hur mycket vi vill om vi tycker att det är roligt. Men jag ser fortfarande ingen poäng med rökning. Dessutom är alldeles för många rökare hänsynslösa idioter som utsätter andra för passiv rökning hej vilt på busshållplatser, i tunnelbanan, i portar osv. Sjukvårdskostnader, samhällskostnader i form av sjukskrivning och barn somblir av med en förälder…för att folk vill vara fria att förgifta sig själva? Kan dom inte skaffa en hobby istället?

Men, tobaksbolagen har sanslösa mängder pengar och fortsätter därigenom hålla klorna i samhället. De säljer konceptet till oss. EU sponsrar tobaksodlingar. Det är lite samma grej som att läkemedelsbolagen har sålt in samhället totalt på hormonella p-medel och smutskastat tokbra alternativ som kopparspiraler. Jag har kommit i kontakt med massa tjejer som mått dåligt i onödan i flera år för att deras barnmorska ivrigt trugat dem att prova alla möjliga hormoner. Det är absurt, men det är en annan historia.

Om någon vill driva debatten för att rökning fortfarande ska vara tillåtet: Spendera en månad på en lungmedicinsk avdelning och kom tillbaka sen så kan vi prata.

Bort med skiten, det står jag för.

Vad skulle du göra om du hade 6 månader kvar?

Förra veckans take home message var: ”Pensionsspara inte för sjutton!”.

Jag hängde med en akutläkare och en onkolog. Den första lever enligt Carpe Diem så långt han kan. Han sparar till roliga saker men aldrig för framtiden långsiktigt.  Han bor i en hyresrätt för att slippa låsa pengar i sin bostad och ser till att uppleva så mycket det går. Han har sett för många människor i sin egen ålder och yngre som har dött av en slump. Han är vansinnigt medveten om sin egen dödlighet och slutar aldrig påminnas om den. Att pensionsspara finns inte på hans världskarta.

Onkologen har et tlite annat perspektiv. För henne släcks inte livet en dag pang bom när man minst anar det. Eftersom hennes patienter drabbas av cancer får de veta sin dödsdom en tid innan. Hon tycker att man ska spara, men absolut itne låsa pengarna i en pensionsfond som kontrolleras av banken. Man kan nämligen inte få loss dem igen då om man en dag får veta att man bara har 6 månader kvar. Visst vore det nesligt att alla pengarna är låsta då, när man vill hinna uppleva allt innan det är för sent. Hon förespråkar därmed sparande på ett separat bankkonto där man kommer åt pengarna den dag man får sin dödsdom. Deras perspektiv är onekligen färgade av deras arbete.

Onkologen blev inbjuden på banken för ”ett viktigt möte” som gick ut på att bankkvinnan skulle övertala henne att pensionsspara. Svaret var ”Hur lycklig tror du att jag kommer vara över det beslutet när jag är 40 år och får min metastaserade cancer? Jag är cancerläkare, jag har sett för många människor dö som varit yngre än både dig och mig för att jag ska kunna tro på att jag faktiskt blir pensionär. Jag föredrar att ha mina pengar på mitt sparkonto.” Bankkvinnan hade inga argument emot detta, hon såg tämligen handfallen ut.

Hon har en hel del erfarenhet av vad folk egentligen tar sig för när de bara har en begränsad tid kvar i livet. De allra flesta fortsätter jobba, man bara 50%, det verkar vara vad folk tycker är lagom. Då får de fortfarande en känsla av att de gör något och behöver inte vara sysslolösa hela dagarna. De åker också och hälsar på alla som står dem nära. De reder upp sina relationer. Många skiljer sig för att de levt i en lögn i flera år och itne vill fortsätta göra det sina sista månader. De månar mer om dem som verkligen betyder mycket för dem och bryter med dem som inte får dem att må bra. De reser till de där platserna de alltid velat besöka och gör de där sakerna de alltid velat göra men aldrig fått tummen ur och gjort. Detta är i stort, generellt vad människor med obotbar cancer tar sig för. Frågan är varför vi inte gör sånt här tidigare? Måste vi verkligen ha en dödsdom hängande över huvudet för att göra det vi verkligen ville i våra liv.

Få har visserligen råd att bara arbeta 50% och tidsbristen är en viktig faktor. Men att värna om sina relationer och ta tag i det som ligger närmast tll hand för en lyckligare tillvaro behöver absolut inte kosta pengar.

Varje dag är en gåva, gör det bästa av den. Skjut inte upp allting tills efter pensionen, det finns inga garantier för att du når dit. En bekant sparade och grejade med sin båt varje dag i årtioenden, när han pensionerades skulle han åka jorden runt. Två dagar efter pensionen dog han i en hjärtinfarkt, tänk om han tagit ledigt några månader och gjort den där efterlängtade resan tidigare?

Att planera för att allting fixar sig om tio år fungerar inte. Skjuter man allt på framtiden riskerar man bara att det inte blir av. Lev här och nu, gör det du vill göra och ta hand om dem som betyder något för dig! Det är så himla viktigt, det finns inga garantier för att du får en chans till. Jag lever inte alltid upp till detta själv, men jag gör så gott jag kan.

Akutläkare nummer två som har fem barn tyckte att det var viktigt att pensionsspara…för barnens skull om något skulle hända. De andra två har inga barn, det blir naturligtvis olika perspektiv.